12 augusti

Har varit ett par dagar i Sucre nu. Jag har haft möte med gruppen härnere och de har berättat om Buenos Aires resan. Verkligen givande med intressanta workshop och många nya kontakter. Bolivia finns numera med på den latinamerikanska kartan som land med musikterapi. Gruppen har också införskaffat en stor hög med muskterapilitteratur.

De har ett kontor pa PSICO dar de möts regelbundet.

Webbsidan ar igång men inte klar ännu. Informationsbroschyrer är upptryckta och även affischer för att informera om de workshops och föreläsningar vi kommer att genomföra nu. Intresset är otroligt stort.

Christian och jag åker till Santa Cruz på torsdag. Så de här fem dagarna jag varit här har gått åt till att planera, införskaffa material, möten och en och annan fest.

Jag har översatt övningarna för workshopen till engelska och ska idag lämna dem vidare för översättning till spanska.

Christina har berättat om hennes och Gittes workshop i La Paz som har gått jättebra.  Gitte har genomfört alla sina workshops och föreläsningar trots olyckan. Vilken kvinna!

 

15 augusti

Christian och jag är i Santa Cruz. Vi har med oss en resväska full med instrument, tyger, tygdjur samt gitarr. Idag har vi har varit och köpt mer materal inför arbetet här. Nu ska vi fotokopiera alla övningar samt en del sånger jag (med Christians hjälp förstås) översatt till spanska.

Vi bor hos Christians syster i ett jättefint litet hus som ligger långt ut, så långt ut att området inte finns på kartan över Santa Cruz. Det tar en drygt halvtimme in till city med mikrobussarna. Här är VARMT!!

Jag är imponerad över hur mycket gruppen i Sucre lyckats åstadkomma. De har regelbundna möten och en mycket bra struktur och får verkligen mycket gjort.

Vi ska ha två workshops á 8 timmar (4 timmar per dag) plus en föreläsning innan vi åker vidare till Trinidad for ett likadant upplägg. 25 personer i varje workshop. Efter Trinidad blir det troligen Cobija i norra hörnet av Bolivia.

Valet blev i Evos favör. Nu fick han 67% av rösterna till skillnad från 53% i valet förra året. Så det verkar bli lugnare nu. Fast lärarna har strejkat för bättre pensioner i en månad och återgick till arbetet i förrgår. På universiteten strejkar lärarna för bättre löner och nu är det demonstrationer mot lärarstrejken varje dag bland studenterna som vill börja plugga.

 

 

19 AUGUSTI

Har genomfort ett workshop over tva dagar och en forelasning pa tva timmar. Trots tva timmar sa hann jag bara halften av vd jag ville saga. Sa nu far jag planera om sa det viktigaste verkligen kommer med.

Tyvarr kom bara 14 till workshopen (och lika manga till andra workshopen som borjade igar). Men de som kommer ar verkligen intresserade och deltar med stort engagemang. Vi gor listor sa gruppen har kan fortsata kontakterna senare. I Santa Cruz ar vi pa ett center for Downs syndrom, FUSINDO. Jattefint stalle dar man jobbar med musik, keramik, dans med mera.

I workshopen har jag gjort dynamiska ovningar for att fa ihop gruppen, ett grupparbete om relationer, danser, dirigering, gruppjonglering, olika satt att jobba med tyg, doing, hjarngympa, visat video och lite annat samt saklart en del del prat om vad som ar viktigt nar man jobbar med elever/klienter. Att det ar motet som ar det viktiga, respekten for den andres asikter och satt att vara, att starta dar eleven/klienten ar. Nar jag akte hit tyckte jag att workshop pa 8 timmar var valdigt mycket men kan konstatera att tiden inte racker till. Skulle behova en veckokurs for att deltagarna verkligen skulle kunna tranga in i arbetssattet.

Forelasningen gick som sagt ocksa alldeles for snabbt. Hade behovt den dubbla tiden. Tyvarr kom bara ett 30 tal till forelasningen. Men som sagt, mycket fragor och stort intresse fran de som kommer och jag tror egentligen att vi nar de som verkligen ar intresserade sa har. Sa for mig kanns det jattebra. Ekonomiskt ar det lite samre eftersom avgifterna till workshopen ska tacka kaffe och kaka som ju ar bestallt for dubbla antalet samt for 100 pa forelasningen. Gladys som skott reklamen och logistiken har gjort en jattebra jobb. Allting finns pa plats (DVD/TV/stereo), ett bra rum att jobba i och gott til kaffet - valgjort.

Det ar manga fragor om: ¿-Hur gor jag med mina autister nar jag ska jobba med musik? Man vill garna fa enkla svar men tyvarr kan jag ju inte ge nagra enkla svar, bara tips och olika satt att tanka. Om att se mojlighter och inte svarigheter. Att vara talmodig och att lita pa sin intuition.

Idag strejkar hela Santa Cruz som protest mot Evos valseger, vlket gor att vi haft tvattdag och barbeque pa garden. De enda bilar som far kora idag ar taxi. Sa vi har ett forlangt workshop imorgon istallet. Imorgon ska jag ocksa besoka Erika som jobbar pa ett center for autism. En kontakt fran kongressen forra aret.

I princip ar vi igang fran 10 pa morgon till 10 pa kvallen varje dag for att hinna med allt som ska fixas och kollas av. Igar var vi runt och kollade efterinstrument och sa plotsligt upptackte Christian en annons i tidningen om en nyoppnad musikaffar med bra priser. Sa vi har reserverat en gitarr med mikrofon till GIMB-gruppen. Bara 580 bolivianos. Vi tittade pa saxofoner i bambu pa marknaden for hantverk men de var for daliga. Daremot har vi kopt klovar till vart instrumentforrad har. Vi har ca 30 instrument varav 3 kalimbor, 1 ukulele och en gitarr - resten ar percussion instrument.

Resorna kostar ocksa en del da vi bor soder om centrum och FUSINDO ligger norrom.

I helgen var vi hos Christians kusiner ute pa landet. Alla ar sa fantastiskt trevliga och vanliga och gastfria. Massor av mat, ol, sang och musik. Det var ul for tva av kusinerna var helt fralsta pa hardrock som Iron Maiden, Black Sabbath, Deep Purple......

Sa de blev mycket rock´ñ´roll.

 

22 augusti

Igar satt jag och skrev massor men nar det var dags att spara brots anslutningen sa nu far jag borja om.

Vi ar nu i Trinidad i nora Bolivia. En liten mysig stad med 80.000 invanare. Vart forsta hotell har kostade 440 kronor per natt och da fungerade inte ens ljuset, sa nu har vi bytt till ett billigare -  270 kronor per natt. Det ar egentligen for dyrt for Chrisitan men var deal ar att jag betalar 200 och han resten. Prblemet har ar att nar vi planerade pojektet utgick vi ifran att alla hade fast inkomst men verklighjeten idag ar att nastan ingen i GIMB gruppen har heltid. Sa deras 250 om dagen ar bade lon och traktamente som ska tacka aven deras fasta kostnader i Sucre. Och Trinidad ar dyrt - bade mat och husrum. Alternativet hade varit ett stalle for 45 kronor natten men da kan vi inte vara sakra pa att vi har vara grejor kvar nar vi kommer hem. Sa det ar inget vidare alternativ. Men vart hotell har svimmingpool sa efter workshopen idag har vi badat. Underbart.

Vi har 22 deltagare pa workshopen. Lite skraja i lekarna men otroligt kreativa for ovrigt.

 

Har i Trinidad har vi varit i direktsand TV i morse (15 minuter) och igar kvall i radio (15 min). Duktig programledare som last pa innan.

Och forrgar var vi i direktsand TV i Santa Cuz, ocksa 15 minuter och proffsigt. Liksom har klippte de in bilder fran var video fran 2006. Fran Jardin Municipal med Teresa och fran Taller Protegido med Sofia. Mycket snyggt och poffsigt. Och vi maste gjort ett gott intryck eftesom sandningen inte hann sluta innan ett universitet ringde och ville ha workshop. Ytterligare ett har ocksa hort av sig sa mojligen aker jag och Christian till Santa Cruz ett varv till precis innan hemfard i september.

Idag var lokaltidningen har och intervjuade Christian och tog bilder under workshopen.

Jag har ocksa besokt ett center for barn med autism APTEA (S.C.) och ett integrerat daghem (6 funktionshindrade och 15 icke funktionshindrade. Har haft drygt 30 minuters musikstund pa bada. Jattekul. Autisterna var otroligt med och ville inte sluta. Pa det integrerade var vi ute pa garden vilket gor att koncentrationen sjunker mycket fortare.

Knappa var att Christian visste att jag skulle sta for musiken helt sjalv men glomde beratta det for mig. Han utgick fran att jag forstod det nar vi tog instrument med. Sa det blev lite stressat nar vi kom till APTEA och jag insag vad som gallde. Men som sagt - allting gar och det blev valdigt lyckat.

Politiskt ar det oroligt har i Bolivia. Halva Bolivia - de delar jag ar i - vill bli autonoma och protesterar pa olika satt. Det talas om att overta flygplatsen har i Trinidad. Beni - det distrikt Trinidad ligger i har i idag stoppat alla kottleveranser till La Paz. Utvecklingen ar mycket oroande, och saker kan komma att ske snabbt har. Men det ar inget som paverkar mig - mojligen indirekt. Jag kanner mig helt trygg och det mesta fortsatter som vanligt.

23 AUGUSTI

Andra dagen av workshopen. Underbar grupp. Sa otroligt kreativa. Och bade har och i Santa Cruz har de som organiserat workshops, konferenser, radio och TV gjort ett fantastiskt jobb. Perfekt organisation. Bade Gladys i S.C. och Patricia har i Trinidad ar oerhort trevliga och proffsiga. Till konferensen i eftermiddags kom bara 10 stycken men manga av dem var deltagare fran workshopen sa man kan misstanka att vi nadde de vi vill na.  Tyvarr kunde jag inte anvanda video har, men det fungerade bra anda eftersom hela forelasningen nog tar 4-5 timmar. Problemet ar att valja ratt ur materialet for gruppen jag moter.

Har finns en taxibil. Taxi har ar motorcykel. 3 kronor for att aka. Forsta gangerna jag akt bak pa motorcykel. Jattekul. Och raggarrundan har ar att aka runt pa fredag och lordag kvall i centrum, for har har nastan alla motorcykel och inte bil. Restaurangerna ar ofta stangda sa det ar inte latt att hitta matstallen pa dagen. Igar at vi pa en spelklubb. Jag tror det fanns ca 100 spelautomater i lokalen.

Christian har haft en inflammatioin i en tand som han opererade i S.C. Tyvarr har inte varken gett med sig an, sa han gor verkligen ett fantastiskt jobb som orkar oversatta och koncentrera sig anda. Nu har vi tva dagar ledigt innan nasta workshop. Drommen ar att simma med floddelfiner men jag tror inte vi kommer att hinna med det, utan det blir nog en dag ute pa nagon hacienda.

Idag var det en artikel om vara workshop i lokaltidningen. Jattebra artikel, bra skiven och informativ med webbsides adress till GIMB.

 

25AUGUSTI

Skriver om det har igen. Otroligt irriterande att jag hela tiden blir utloggad sa jag maste skriva allting tva ganger.

Igar gjorde vi en utflykt till Puerto Amancer dar det skulle vara fest. Vi tog mototaxis. Min forsta fick soppatorsk och min andra punktering sa det tog en del tid att komma fram. I Puerto Amancer var det mest oljud fran stereoapparaterna pa barerna sa vi fortsatte ner till floden Ibare. Pratade med en brasilianare som akt i atta dagar pa floden med sin bat och tva pramar med hundra kor hit till Trinidad.

Vi fortrsatte i en mikrobuss utan bromsar till nasta hamn. Men det var ocksa Rio Ibare. Taxin ville ha 50 kronor for att kara 3 kilometer sa vi sa nej och liftade med en kille fran Cobija som var pa vag hem med en musikmaskin han kopt i Santa Cruz. Han tuggade coca for att kunna kora nonstop i 3 dygn. Pa kartan ser det ut som en vag men det ar i verkligheten bara hjulspar.

Vi akte med pa flaket till Rio Manaré. Fick gora en flodoverfart pa vagen. Har drivs pramarna av sma ekor med en utombordare. gar inte sa fort men det funkar.

Hyrde en bat for 60 kronor timmen i hamnen och fragade vilkte hall pa floden som var vackrast att aka. Han svarade att bast att starta uppfor utifall vi far motorkrangel. Hander det kommer vio inte alls tillbaka. Sa sa fick det bli.

Vi sag en massa skoldpaddor, en liten krokodil samt en massa faglar. Pa vissa stallen kokade vattnet av pirayor. Vi sag tva floddelfiner pa langt hall. Har gar att bada med floddelfiner men man ska ha tur.

Till lunch blev det friterad piraya och skoldpaddsagg. Jattegott. Och otroligt billigt. Christian badade vid en sandbank men jag har sma sar efter mina moaquitobett sa jag lat bli.

Hemat akte vi liten lastbil (bussen) drygt 40 personer pa flaket och bagage och en gris och hons. Trevligt. Pratade med en kille som faktiskt visste var Sverige lag.

 

Och i forrgar provade jag kott fran alligator (eller nagon sorts liten odla - min ordbok ar oklar). Jattegott, det basta jag atit hitills. I Trinidad ater man knappt nagra gransaker overhuvudtaget sa jag langtar efter en riktig sallad.

Vi hade en hemsk natt da grannarna mittemot hade fast hela natten och sjong karaoke. Sa mycket falsksang trodde jag inte fanns. Alla sjong illa. Och otroligt hog volym hela natten. Partyt slutade 5 pa morgonen sa idag har jag sovit middag. och tagit det lugnt vid poolen pa hotellet.

 

26 AUGUSTI

Ikvall ar varmt som en bastu utomhus. Sa svetten rinner fast jag bara sitter och skriver.

I formiddags var vi pa ett center for barn och ungdomar med sociala problem. Gjorde tva musikstunder dar. Forst med de yngre. Mycket instrumentspel och sanger med fallskarmen. Med de aldre barnen gjorde vi dynamiska ovningar (samarbetsovningar samt sa klart en hel del musik. Jag fick en fin aterkoppling av en av arbetarna pa stallet efter nar han sa tack. Det har ar sa viktigt for barnen. Allt pa en stapplande engelska. Ska erkanna att jag var nervos innan men val dar med ungana var det bara kul. Med hjalp av Chrisitan har jag dels skrivit nagra latar men framfor allt lyckats oversatta fler till vettig spanska.

Pa eftermiddagen borjade den andra worshopen har i Trinidad. Helt annorlunda mot alla foregaende. Inte alls lika lattdrivet och sjalvklart men nar gruppen val gar igang ar den fantastisk. Vi gjorde dirigeringslekar och jag har aldrig hort sa varierade stycken forut nar vi turades om att dirigera. Helt fantastiskt.

I kvall skulle vi gatt ut med Rakel som jobbar pa centret med sociala problem men hon dok aldrig upp. Har i Trinidad ar det hemma som galler. Synd, for Christian och jag ar lite trotta pa varandra efter att bara haft varandra att tala med i en veckas tid.

Det verkar som om mannen har bestammer var skapet ska sta och sager de nej sa stannar kvinnan hemma. Helt annan mentalitet. Sa kontakterna utanfor arbetet har ar lika med noll. Sa aven om Trinidad ar en valdigt mysig stad ska det bli skont att fara vidare.

 

3 SEPTEMBER

Har inte haft tid att skriva pa en vecka p. g a. daliga anslutningar och kassa datorer. Men nu ska se hur langt jag hinner.

Det verkar som det kommer att formas grupper i bade Santa Cruz, Trinidad och Cobija efter vara workshop som ska utveckla musikteraoin i regionen. Vi diskuterar hur vi ska fa musikterapibiblioteket att vara tillgangligt for alla utan att bockerna forsvinner ivag for gott. Jag har ocksa foreslagit att varje region har en egen sida pa webbsidan sa de latt kan vara uppdaterade.

I torsdags gick farden till Cobija. Christian blev tvungen att folja mig till flygplatsen eftersom vi inte visste om den var ockuperad eller ej. Men tydligen varade ockupationen bara en dag for det var inga problem alls. Enda problemet var min overvikt. Jag hade 35 kg bagage med mig. Kostade 120 kronor att fa med. I Cobija mottes jag av Lucia pa flygplatsen som bjod med mig till Brasilien (nagra kilometer bort) men tyvarr han jag aldrig komma ivag. Har bor manga pa brasilianska sidan och jobbar pa bolivianska. Dessutom ar allt billigare i Cobija sa granshandeln ar livlig. Och musiken har ar mest forros och samba. Sa influenserna ar tydliga. Affarerna ar darfor valsorterade och manga och modet ar deinitivt det senaste (precis som i Trinidad). I det avseendet kanns Sucre som en efterbliven hala. Cobija kanns lite som Kiruna lite folk men stor stad. Mycket trahus och mycket plats mellan husen (utom i sjalva centrum.

Vi hade vara workshop pa SEDEGES ett utbildningscenter i centrala Cobija. Det var ett mycket yngre alder pa deltagarna har men likval otroligt kreativa och leklystna. Och med en harlig glimt i ogat.

Andra dagen borjade lite besvarligt. I salen dar vi skulle ha workshopen hade nagra personer fran utbildningsministeriet examina med larare i Cobija. Autonimisterna demonstrerade genom att avbryta motet och plocka ut och kora bort en massa mobler fran SEDEGES. Jag var orolig att det tagit var instrumentvaska som vi lamnat kvar pa ett kontor, men under demonstrationen var det bara att sta vid sidan och vara tyst. Autonomisterna korde ivag mannen fran ministeriet till flygplatsen och sedan kunde ha var workshop. Och alla grejor var kvar. Sa det blev en bra dag.

Pa vara workshops har deltagit speciallarare, psykologer, musikert, musiklarae, fysioterapeuter, dansterapeut, forskolepersonal , studerande och nagra intresserade.

Spannande att se hur manniskor loser motstand och radslor. I Cobija var det en kille som tog en av mina handdockor och hade pa sig hela dagen som skydd.

Tyvarr var tiden for kort i Cobija. Jag hade garna velat besoka det centrum for Downs syndrom som nagra av deltagarna arbetade pa men vi akte ju tillbaks redan pa sondagen.

Vi stannade en natt i La Paz pa vag hem till Sucre och jag passade pa att halsa pa mina barns forskolepedagog som numera bor i La Paz. Forsta gangen jag at vegetarisk mat pa 2 och en halv vecka. Himmelrike. Hann ocksa kopa en Ronroco och en cuatro i La Paz.

Tillbaks i Sucre har jag haft ett internworkshop for GIMB gruppen och personal pa PSICO. Vi har jobbat lite mer avancerat med mer tematiska fragor. Forsta dagen ritade vi trad, skrev en dikt till tradet, samtalade om det i grupper och gruppen gjorde sedan en komposition over traden. Vi har dansat rituell dans, lekt med tyg och musik och andra dagen har vi arbete med motstand. Startade med doing och hjarngympa over i gruppdynamiska ovningar innehallande motstand for att jobba med fragan: Vad vill du forandra i ditt liv?

Det gjorde en installation med kritor, krepp papper och staltrad som de sedan spelade upp. Jag tror aldrig jag hort sadana kompositioner som jag gjort i Trinidad, Cobija och i Sucre. Helt magiskt. En deltagare uttryckte efter att ha gjort en bild med ratt starka morka farger och harda figurer att nu kanns det mycket battre. Sa visst hander det saker.

I eftermiddags hade jag, Christian och Christina mote med Hermanos Carlos. Han ar mycket positiv till det vi gor.

Nu en dag "ledigt" innan nasta workshop som ar oppet for alla. Christian vill att jag foljer med till landet for att se arbetet dar men jag far se. jag ar just nu valdigt trott.

 

4 september

Jag var otroligt trott igar och forstod inte varfor. Men sa insag jag att jag hade sonder glasogonen i mandags och att det ar ovant att ga utan sa det tar pa krafterna.

Igar kvall traffade jag tva voluntarer som ska ut pa landet och jobba i en by dar. De ska bl. a. jobba med konstterapi och teater. de deltog i mitt workshop igar och tyckte mycket om mitt satt att tanka och lagga upp arbetet i gruppen. De hade fatt massa nya ideer. Sant ar kul att hora. Aven fran var GIMB grupp har jag fatt kommentarer om att det var valdigt givande.

Idag hade vi lunch med ett par som ska gifta sig sa nu ar jag bjuden pa brollop i dagarna tre. Har firas verkligen ordentligt.

Jag glomde beratta att i Cobija hade vi turen att fa ga pa konsert med Los Kjarkas. De ar verkligen bra. Folk dansade och sjong med. Enda smolken i bagaren var att de startade 3 timmar efter utsatt tid. Sant ar irriterande. Det tog mig en 20 minuter att komma igang nar de val startade efter en sadan lang vantan. det markliga i detta land att faktiskt manga i publiken inte ens dok upp till konserten forran tva timmar efter utsatt tid. Mañana ar inte alltid kul. Och i Trinidad och Cobija ar mañana mentaliteten extrem. Lite battre i Sucre.

 

7 september

Lite till om Cobija. Andra dagen i Cobija sag det ut att bli regn. Vi fragade Diandra (var kontaktperson)  om det brukade regna den har tiden pa aret. Aldrig svarade hon. Varvid det naturligtvis borjade regna 1 timme senare och oste ner i 4-5 timmar. Skont eftersom temperaturen blev riktigt skon efter regnet.

Andra dagen pa workshopen i Coibija hade desutom autonomisterna stangt gransen till Brasilien sa flera av vara deltagare kunde inte ta sig over fooran pa eftermiddagen da blockaden havdes eftersom affarsagarna blev forbannade over att forlora kunder.

Men jag ar ju just nu i Sucre och har haft ett oppet workshop i 2 dagar (10 timmar totalt). Drygt 30 deltagare. Alla i GIMB-gruppen utom Christian som var pa brollop. Manga studerande och nagra larare samt flera fran PSICO. Vi har lekt, skapat musik, lyssnat och gjort dynamiska ovningar. Alla var otroligt koncentrerade nar det blev grupparbeten. Vilka uttryck folk har i sig har. Vi gjorde ocksa musik med konmtorsmaterial, linjaler, pennor, haftapparater och saxar. Har aldrig sett en grupp som fatt ut sa mycket av materialet.

En tanke som slagit mig ar att mycket av arbetet jag gor fortfarande ar sa otroligt grundlaggande (aven i GIMB-gruppen) men att nar Ulf, Maria och Teresa kommer sa blir en av uppgifterna att borja fordjupa ordentligt. Sa det blir viktigt for svenska gruppen att motas i host och diskutera hur vi lagger upp fordjupning.

En anledning till att aven internworkshopen blir grundlaggande om an nagot mer avancerad an de oppna ar att gruppen faktiskt haller pa att expandera och de nya behover kott pa benen for att komma in i arbetet och tankesattet. Kan konstatera att hitintills har gruppen skott allt organiserande av arbetet fantastiskt. Allt runtom mitt jobb har varit otroligt valfungerande. Jag ar mycket imponerad over hur latt allting gar. 

Igar var jag pa brollopsfest. Mycket sprit och vansinnigt hogt och daligt ljud. Idag var vi tillbaks hos brollopsparet och at lunch och lamnade presenter (precis som alla andra som var med igar). Imorgon ar det presentoppning men den slipper jag eftersom jag ska till en skola och delta i undervisningen. En kontakt jag fick genom workshopen igar. Ska bli spannande da de jobbar med musikterapi.

 

8 september

ETI

Idag besokte jag och Christina E.T.I. En skola i Sucre som jobbar integrerat. De har en kvinna som jobbar musikterapeutiskt med Orff metoden. Kul att se. Jag gjorde nagra sanger med tyg. Det tyckte barnen var kul.
Har finns ocksa en avdelning for fysioterapi. Sa vi besokte aven den och sjong och spelade med barna. Kul att se. Jag tror Mary (musikterapeuten har) ar pa vag in i GIMB gruppen. Hon verkar oppen for nya ideer. Hon ska ocksa vara med i mitt och Alvaros internworkshop i helgen. Kul.

 

 

 

12 september

Alvaro har kommit. Vi har haft intensiva dagar med planering plus igar 3 timmar i studion Alvaro i studion(samma som 2006) da vi spelade in 16 latar pa en och en halv timme. Sedan tog det lika lang tid att mixa ner och mastra men nu ar allt material som jag anvant i workshopsen inspelat plus det Alvaro just nu vet att han ska anvanda. Killen i studion sag otrolit tveksam ut till att vi skulle fixa och spela in 16 latar pa 3 timmar men som saght han har inte upplevt svensk effekkivitet. Och faktiskt svanger det riktigt bra. enda klagomalet kan val vara mitt spanska uttal emellanat.

 

Idag hade vi improvisationsworkshop med interngruppen tillsammans. Jattekul. forutom musiken jobbade vi med garn, staltrad, farg och krepp papper. Imoron har vi en dag till sa vi maste val ga hem och planera lite innan vi ska woka med familjen.  Vi har ocksa hunnit med mote med GIMB gruppen.

Tyvarr ar utvecklingen politiskt just nu inte sa kul. Alvaro kande av det nar han kom da flygplatsen i Santa Cruz var tagen av autonomisterna. Men det gick bra anda och han kom hit bara 3 timmar forsenad.

Men igar blev det valdsamt varre i flera delar av Bolivia - Santa Cruz och Tarija ar varst sa min resa till Tarija ar installd. Blir Potosi istallet. En helg. I Cobija har 10 personer dott (medveten provokation?). Har i Sucre ar helt lugnt. Sa vi ser tiden an. Evo har skickat trupper till Santa Cruz (stridsvagnar bland annat som kan ta sig forbi hindren som ar uppbyggda. Sa de narmsta dagarna kommer nog att avgora ganska mycket. Igar blev USA:s ambassador hemskickad och Bolivia kallade hem sin eftersom amerikanska ambassadoren har varit mycket aktiv i kontakter med prefekterna i Santa Cruz och Cobija (nagon som ar forvanad!). Som vanligt sa har USA sin smutsiga byk med. Hugo Chavez har forklarat sig beredd att ga in med trupper om det blir kupp mot Evo (den mannen kan aldrig halla kaften). Sa som sagt narmsta dagarna avgor vad som hander och hur Alvaro och jag far agera men vi har alternativ om det blir for oroligt sa alla ni darhemma kan vara lugna.

Och som sagt  - Sucre ar just nu helt lugnt.

Pa mandag blir det radiointervju om vart arbete och pa tisdag/onsdag blir det workshop meed Alvaro som jag far vara deltagare pa. KUL

 

14 september

I fredags at vi lasagne hemma hos Christina och Micaela. Mysigt.

I lordags kom bara 6 vuxna och 3 barn till workshopen. Inte konstigt da Entradan borjade. Entradan ar en sorts minikarneval till Virgen de Guadelupes ara. Karnevalstag fran tidig morgon till sen kvall. En del haftiga dansgrupper men mycket blir ratt tjatigt. Och det var kallt som attan i gar kvall sa det gallde nog att dansa pa.

Workshopen gick som sagt bra. Vi har vaxlat mellan ren improvisation och utlarning av samba, blues och salsa.

Jag ska till Jardin Municipal och ha tva grupper pa tisdag formiddag innan Alvaros workshop. Ivan har varit helt forsvunnen sedan beslutet att stalla in Tarija. Missat bade moten och workshop. Sa nu blir det Ylunka som aker med mig till Potosi nasta helg for ett tva-dagars workshop. Sa nu attan lar jag bli tvungen att trana min spanska for hon har tappat jattemycket av engelskan sa jag lar fa forklara allt sjalv. Men hon har haft jattebra koll pa allt runtom mitt workshop har i Sucre och Alvaros och mitt workshop pa PSICO sa det kanns anda lugnare an att aka med Ivan som bara kanske dyker upp. Han har ocksa tappat en hel del av sin engelska inte sa mycket som Ylu.

Laget politiskt ar oklart. Imorgon ska det tycligen bryta ut en hel del protester av olika slag har i Sucre sa idag bunkrar vi utifall att vi behover stalla in vara moten i morgon och ta det lugnt hemma. I PAndo har nu 35 manniskor dott och militar ar pa vag. Sa saker ar lite oklara just nu. I mitten av veckan ska vi ta beslut om vi aker hem over La Paz som ju ar helt lugnt eller fran Santa Cruz (som bor ha lugnat ner sig till dess). Potosi och Cochabamba som ar de stallen vi ska aka till ar ocksa helt lugna stallen. Sa fragan ar val mest just nu ifall de tanker ta flygplatsen har i Sucre och sabba den. Och om campesinos svarar med att isolera Sucre genom blockader. Den som lever far se. Vi kanner oss i alla fall inte hotade och det mesta lunkar pa som vanligt trots allt som hander runt om.

18 september

Har gar dagarna fort. Idag har vi haft mote med Christian och Christina dar vi diskuterat fortsattningen pa projektet. Finns nagra saker vi behover andra tillsammans med Forum syd - men det tar vi nar Alvaro och jag kommit hem. Vi diskuterar mycket om hur vi foljer upp grupperna vi skapat (tror vi an sa lange) i de olika delarna av landet. Efter motet har Alvaro och jag varit i studion och spelat in fler workshopslatar.

Jan i studion

Alvaro har haft tva dagars oppet workshop har i Sucre och det har gatt kanon. Enda trakiga for min del var att jag och Christina tillbringade storre delen av andra dagen pa Teresita tours for att fa ordning pa biljettererna till Cochabamba och Sucre.

 

Nu ska vi ut och shoppa saker till familjerna innan det ar dags att traffas hemma hos Christina for att fira Ana Michel och Alvaro. Och for att saga adjo eftersom det ar sista gangen hela gruppen traffas.

Igar var vi i direktsand TV tillsammans med Ivan. Mycket marklig programledare men han vande till slut och blev sa positiv sa vi ska dit imorgon bitti igen. I forrgar spelade vi in ett radioprogram. Kanonbra programledare som var enormt palast och stallde intressanta fragor.

Imorgon aker Alvaro till Cochabamba med Micaela och jag till Potosi med Emilio och Ylunka.

Sa nu maste jag kopa mer hojdsjukepiller och en troja sa jag inte fryser ihjal dar.

Det politiska laget i landet ar att det ar lugnt eftersom parterna har inlett forhandlingar.

I ovrigt har vi hunnit med att dricka gott vin pa kvallarna och prata med familjen darhemma pa Calle Alihuata. Mysigt.

Min musikstund pa Jardin Municipal var jattekul. Tva av barnen tackade mig efter - en pojke sjong pa chechua och en flicka stallde sig upp och sa att det har var jatteroligt - jag vill att du kommer igen. Sa jag bestamde att komma tillbaks pa mandag da jag ocksa ska gora ett besok till pa ETI.

Tisdag blir det utvardering med Christina och Christian samt sista inkop innan jag flyger ner till Santa Cruz dar jag ska mota Alvaro onsdag mitt pa dagen. Han far flyga direkt fran Cochabamba till S.C. Jag har spanat in svinbilliga gitarrer med mikar som vi ska kika pa.

 

22 september 

Har haft en musikstund pa morgonen med samma barn och personal pa Jardin Municipal. Otroligt kul. Harlig stamning ochfull fart. Och otroligt kanslosamt att skiljas for imorgon aker jag ju.

 

I helgen var jag, Ylunka och Emilio i Potosi. Ett workshop pa 6 timmar per dag. Otroligt tungt eftersom Emilio inte oversatte det jag sa utan det han tyckte jag borda saga. Sa jag blev tvungen att tala spanska sa mycket som mojligt for att det skulle bli ratt. Tack och lov sa var ju Ylunka med som sett mina tre andra workshop i Sucre sa hon var ett bra stod nar jag skulle forklara ovningarna. Hon har varit en jattebra koordinator precis som Christian och Christina vilket ju definitivt underlattar.

 

 

 

Daremot ar det viktigt att nasta gang som aker funderar over hur de vill att deras kurser, workshop etc. ser ut tidsmassigt for Christina har satt upp Gittes satt att jobba som mall och jag har i sex veckor forklarat att jag inte ar Gitte utan jobbar annorlunda (precis som alla musikterapeuter gor). Det ar ju det som ar iden, att visa pa mitt satt att tanka och gora saker, sa imorgon ska jag ta detta med Christina for det ar javligt irriternde att ingen fragar mig hur jag vill ha mina workshops utan bara satter upp att det som gar bra for Gitte i La Paz ar bra for alla. Det ar ju att missa hela iden med vart artbete - att varje mote ar unikt!

Sa idag ar jag helt slutkord efter att ha pratat nastan bara spanska i tva och en halv dag (och sa hojden forstas - Potosi ar ju 4000 meter over havet). Utan mina hojdsjukepiller skulle det bli kris. Potosi var svinkallt pa kvallarna, sa trots att jag kopt en extra troja for detta tillfalle fros jag ordentligt bade ute och inne.

Till workshopen kom 30 personer trots kort varsel. Det ar spannande att vara i de olika delarna av Bolivia for att manniskorna ar sa annorlunda i sin energi pa hogplatan jamfort med orientdelarna. Mycket lugnare och mera inkollande. men valdigt varma och kreativa. Sa det var tva hojdardagar i Potosi.

I eftermiddag ar jag ledig och ikvall har jag bjudit ut familjen pa middag. Sedan ska jag traffa stora delar (forhoppningsvis alla) i GIMB-gruppen for ett farval. Vi hade ju fodelsedagsfest for Alvaro och Ana Michel i fredags som ocksa var ett farval men det var forsta gangen jag insag att jag ska aka hem sa det var en valdigt sorglig kvall for mig. Nu borjar jag antligen stalla in mig pa att jag ska resa sa nu kanns det snarast spannande att vara pa vag mot nagot nytt.

Men jag langtar redan till nasta gang, for alla moten har har varit fantastiska och det ar mycket kanslor som valler upp nar jag skriver detta. Det har ar ett fantastiskt land.

24 september

Jag grat nar jag lamnade Sucre igar eftermiddag. Alla vanner, alla fantastiska moten, alla upplevelser jag haft gor det svart att aka. Samtidigt ska det bli underbart att traffa mina barn igen - jag langtar verkligen. Livet ar kluvet.

Har i Santa Cruz ar allt lugnt. Jag spaserade runt igar kvall och tittade pa centrum. Idag skulle egentligen vara en festdag men den ar isntalld  eftersom laget ar spant. Utanfor stan finns 2000 gruvarbetare med dynamit, hackor, gevar med mera beredda att ga in och ta over stan. Men eftersom det ar forhandlingar vantar de tills resultaten imorgon innan de gor nagot. Och vid det laget har Alvaro och jag redan landat i Rio de Janeiro. Ytterligare en perfekt "planering". Vi har haft otroligt flyt i projektet. Endast Tarija har blivit installt.

Som sagt aven om det ar oroligt i landet ska ni inte tro allt ni hor pa TV/radio. det har varit allvarligt i Cobija (dar det varit en konflikt som ocksa mycket handlar om rika kontra fattiga, dar ranchagare helt enkelt skjutit ihjal obekvama) - si - men kom ihag att 67 procent av befolkningen stoder Evo. Sa inbordeskrig rader knappast aven om det periodvis varit valdsamt aven har i Santa Cruz med manga som passat pa att sko sig i virrvarret. Men som sagt  -just nu ar allt helt lugnt.

28 september

Det blev en seg hemfärd. Jag hade sett fel på tiden i Santa Cruz så vi fick slänga oss i en taxi till flygplatsen, jag glömde anteckningsboken på planet till Sao Paulo, vi fastnade i Rio och blev ett dygn försenade. Total förvirring, ingen som pratade engelska men fint hotell och god mat. Och en dusch med vrmt vatten och en stråle värd namnet. Underbart. Men jag tror jag hade brytit ihop om inte Alvaro som hjälpligt förstod portugisiskan varit med. Mer tur än skicklighet att vi kom med till hotellet. På displayen på flygplatsen stod fel gate, inget om inställt flyg och ingen sa något i högtalarna så hade vi inte vankat runt hade vi missat avfärden till hotellet. Och i tullen ut i Sao Paulo tog de ett av mina musikinstrument i tullen där ingen pratade annat än portugisiska.Jag hade köpt ett horn som gick att spela på. De hävdade att jag förde in djur. SUCK. I Madrid var flygplanet också en timme försenat så det var en seg hemfärd. Både på Rio planet och Madrid planet satt vi bredvid pratglada Brasilianare/spanjorer som tjattrade oavbrutet hela vägen så det blev inte mycket sömn. Trötta men nöjda är vi dock hemma nu och ser fram mot nya spännande möten här hemma.

Nasta rapprot blir i Sverige - en sammanfattning av resan och resultaten. Om ca en vecka.

JAN